På gården bedrivs ekologisk kravmärkt mjölk- och köttproduktion, skogsbruk, gårdsbutik, jaktverksamhet och hyresverksamhet omfattande ett tjugotal bostäder

Bålbys Historia

Som kompensation för de gods han förlorat i Livland, det nutida Baltikum, under kriget och för framgångsrik och trogen tjänstgöring som han bevisat för konungen och riket fick Henrik von Falkenberg Tångeråsa socken i förläning av Karl IX. På äldre dagar överlät han till synes skötseln av egendomarna till sina två söner, Conrad och Melker. De båda sönerna träffade en överenskommelse om att dela Tångeråsa socken och 1648 fastställdes gränsen varpå en ny socken, Skagershult, bildades. Melker von Falkenberg (Melchior Falkenberg) hade i denna socken gjort den medeltida bondgården Bålby till huvudgård och av denna bildat ett säteri. Som landshövding i Finland, underståthållare i Stockholm, häradshövding i Olands härad i Uppland och slutligen krigsråd var Melker von Falkenberg (Melchior Falkenberg) alltför upptagen för att kunna vistas på Bålby under längre perioder. Hans tyska hustru Elisabet von Löben såg till att en ståndsmässig manbyggnad blev uppförd i mitten på 1600-talet.

Melker introducerades tillsammans med brodern Conrad på Trystorp på Riddarhuset 1625 som Falkenberg af Bålby, samt Falkenberg af Trystorp för Conrads del. Melker avled 1651 i Stockholm och begravdes i Riddarholmskyrkan varpå hans änka, Elisabet von Löben, och barnen innehade Bålby gemensamt. Sonen Melker fick 1671 privilegium på en stångjärnshammare vid Hasselforsen vilket gav upp till Hasselfors bruk som kom att bli den viktigaste ekonomiska faktorn i egendomen. Melkers äldste son Henrik Georg var under slutet av sin livstid landshövding i Närke och Värmland och var vid sin död 1709 ensam ägare till Bålby. Hans son Henrik fick av sina syskon dispositionsrätten till Bålby och blev som sin far ensam ägare till godset. Henrik Falkenberg var gift två gånger, först med grevinnan Ulrica Bonde af Björnö och sedan med friherrinnan Anna Maria Mörner af Morlanda. När kriget bröt ut tog Henrik värvning som menig ryttare och följde Karl XII i fält och kämpade vid Kliszów, Holovczin, Poltava och sattes efter kapitulationen vid Perevolotjna i fångenskap i Ryssland. Han lyckades fly över Archangelsk och tog sig via Holland hem och blev vid sin hemkomst kapten vid Roslags kompani. 1724 fick han avsked med överstes titel och bland hans många stora gods kan nämnas Haga utanför Enköping där han dog 1754. Bålby och Hasselfors ärvdes därefter av sonen Melker, som blev stamfar för den grevliga ätten Falkenberg af Bålby. Melker var en framgångsrik man som gjorde karriär som hovman, statsman, universitetskansler i Lund, riksråd och blev 1778 greve. Han var gift med Hedvig Eleonora Wachtmeister af Björkö. Efter hans död 1795 bildade hans efterlevande en arvförening där de olika andelarna köptes upp av generalen greve Gustaf Wachtmeister af Johannishus, som var gift med Melker och Hedvig Eleonoras dotter Henriette Falkenberg. Greve Gustaf Wachtmeister af Johannishus dog 1826 men Henriette satt kvar på Bålby fram till sin död 1858 och godset förvaltades därefter gemensamt av hennes sjutton barn tills de 1874 bildade familjeföretaget Hasselfors Bruks Akitebolag. Bålby blev från 1859 bostad för disponenterna på Hasselfors bruk däribland Bo Risberg och hans hustru Ulrica Margaretha Ridderstolpe från Fiholm.

Bebyggelse och Miljö

Bålbys äldre bebyggelse

Skagershults socken i västra Närke bjuder på väldiga skogar, myrmarker och den stora Skagershultsmossen vilket ger ett intryck av Norrlandsnatur men som kontrast finns de vänligt rundade kullarna, de öppna åkerfälten och rester av gamla lövängar som ger ett inbjuder sinnet till sydligare delar av Sverige. Denna bild avspeglas också när man står på gårdsplanen och blickar norrut och då man står på baksidan med blicken vänd söderut.

Bålby var sedan medeltiden en bondgård men det var först under Melker (Melchior) Falkenberg af Bålbys änka Elisabet von Löben som den första herrågrdsanläggningen färdigställdes strax efter 1600-talets mitt. Den bestod av en huvudbyggnad med två flyglar och omgavs troligtvis av ett högt plank för att enligt tidens sed göra gården så tillsluten som möjligt. Även om barockens regelmässiga axelsystem haft ett visst inflytande så är det inte säkert att det var en så ståtlig anläggning som det i litteraturen kan ges intryck av. Den tillhörde inte de pretentiösa stenslotten som växte upp på många ställen i stormaktstidens Sverige utan Bålbys byggnader var istället uppförda av timmer med huvudbyggnaden troligen i en våning, så som exempelvis Skogaholms herrgård och Stora Lassåna. En planskiss från 1759 visar den gamla herrgårdsanläggningen med tolv rum och, hörnpaviljonger och utbyggt mittenparti åt trädgårdssidan. Köket var placerat i en av flyglarna och det finns ingen ”Öfre Wåning” omnämnd, därav antagandet att anläggningen uppfördes i en våning.

Under mitten av 1600-talet började herremännens gårdar den strängt ordnade utformning som kom att bli betecknande för en svensk herrgårdsanläggning med manbyggnad och ett par, två par eller till och med tre par flyglar. Säkerligen var dessa byggnader i de flesta fallen förbundna med varandra genom plank och portar så att gårdsplanen blev helt sluten och kunde låsas till, inte mycket olikt en borg. En väsentlig detalj i 1600-talets ståndsmässiga bebyggelse var den röda färgen vilken också troligtvis klädde Bålbys byggnader. Likaså planterades allé av ädla lövträd och trädgården, indelad i sex kvarter med fruktträd, bidrog också till att ge anläggningen ett regelmässigt helhetsintryck.

På 1740-talet hade Bålby blivit svårt förfallet och var i behov av en kraftig upprustning. ”Stora Caracters Byggningen” på Bålby ansågs vara obeboelig och ”var till wäggar förlorat”, fönstren var trasiga men taket var i någorlunda oskadat skick. Flyglarna var dåliga med trasiga rutor, den höga terrassmuren hade rasat, planket kring gården var trasigt och trädgården förfallen. Bruksförvaltningen skrev uppgivet 1743 att ”öfwer alt i Trädgården behöfwes ansenlig Reparation”. Därefter kom den dåvarande ägaren Henrik Falkenbergs son, Melker, att bli byggherre till det nuvarande Bålby.

Gårdens nuvarande byggnader

En grusväg leder förbi Skagershults gamla 1600-talskyrka med klockstapel och mossbeklädda gravstenar under skuggande lindar och lönnar. Därefter öppnar landskapet upp sig och söderifrån ser man den stora gula herrgårdsbyggnaden och blir påmind om 1700-talets sinne för kontrasten mellan mjukt böljande mark och sträng byggnadsform. Kommer vi norrifrån ser vi genom allén hur tre vänligt gula träbyggnader växer fram och omsluter gårdsplanen.

Då greve Melker Falkenberg övertog Bålby 1754 började han planera för en ny huvudbyggnad och satte sig i kontakt med överintendent Carl Johan Cronstedt som åtog sig uppdraget att rita den nya huvudbyggnaden. Liksom på andra ställen från den här tiden fick de gamla 1600-talsflyglarna stå kvar medan huvudbyggnaden från samma tid revs. Den gamla karolinska huvudbyggnaden i timmer fick ge plats åt en ny, också den i trä, på samma ställe. Taket är ett högt valmat mansardtak med tre takkupor på vardera långsidan och tre skorstenar. I den två våningar höga byggnaden är den övre våningen markerad genom större fönster som paradvåning enligt gammal karolinsk tradition. De båda flyglarna är som envåningsbyggnader under mansardtak och är liksom huvudbyggnaden uppförda i bilat timmer, klädda med stående panel och täcklister. Timmerknutarna täcks av släta lisener som hämtats från rokokons stilideal och sedan omvandlats och använts för svensk sätesbyggning av timrade furustockar. Huvudbyggnadens stenfot består av huggen gråsten överdragen med kalkbruk och under hela huset sträcker sig källarutrymmen. De kraftiga liggande timmerstockarna tätades med mossa och småstickor och mellan var tredje stock i bjälklaget sattes ankare i bägge våningarna. Den branta sluttningen på trädgårdssidan åt väster har höga terrassmurar som avgränsar mangården från trädgården och landsvägen. Trots terrassmurens avgränsning mot trädgården ville man gärna, i en tid då Rosseau och Linné hade stort inflytande, poängtera sambandet mellan bostad och natur och vad var naturligare än att kunna följa trädgårdsfasadens mittaxel genom de glasade dörrarna rakt ut till trädgården.

I gårdsfasaden kommer de harmoniska proportionerna tills sin rätt med de låga flyglarna som tillsammans med huvudbyggnaden bildar en harmonisk helhet kring gårdsplanen. Huvudbyggnadens fasad pryds av åtta släta lisener varav fyra täcker timmerknutarna och de andra fyra har rent dekorativ verkan. På gårdssidan finns en bred dubbeltrappa huggen i gråsten med trappsteg av täljsten och ett gallersmitt trappräcke i järn med mässingsknoppar. Mitt i trappmuren finns en nedgång till källaren. Fönstren på nedervåningen är smårutiga med sexton blyinfattade rutor med rosett i spröjsarkorset. Fönstren på övervåningen har samma utformning men är aningen högre med ytterligare åtta rutor. En del rutor av blåst glas finns kvar.

När Bålby 1920-1921 renoverades under överinseende av professor Sigurd Curman tillbyggdes på södra fasaden en veranda med altan, uppburen av kolonner som ritades av professor Clason. Denna togs emellertid bort i samband med en ytterligare renovering på 1950-talet vilket gjorde att huset återfick sin 1700-tals karaktär.

Källhänvisning

Slott och herresäten i Sverige, Närke Västmanland (1968) av Bengt G. Söderberg med bidrag av Åke Nisbeth – Allhems Förlag Malmö
Tre 1700-talsmiljöer (1993) av Rose-Marie Söderström – Bokförlaget Signum i Lund AB
Värt att se i Örebro län – en vägvisare till natur och kultur i Tiveden, Närke och Bergslagen – Femtiotredje årgången (2003) av Estrid Esbjörnson – Ljungföretagen Tryckeri AB, Örebro