Omgivningen

Omgivningen kring Bålby har mycket att bjuda på när det gäller sevärdheter. Dels har vi en av Mellansveriges största högmossar, Skagershultsmossen, där den fågelintresserade bjuds på ett smörgåsbord av arter såsom fiskgjuse, ormvråk, ljungpipare m.fl. Om det inte skulle räcka så finns också Hammarsjön som är en av landets största anlagda våtmarker. Hammarsjön är belägen vid sjön Teens södra strand och är häckningsplats för såväl sångsvan som trana.

Förutom fågellivet finns Skagershults gamla kyrka som är en träkyrka från 1600-talet och ligger en dryg kilometer från gården. Den medeltida körvägen ”Likvägen”, vilken användes för att frakta de döda över Skagershultsmossen till Tångeråsa kyrka, erbjuder en chans att se mossen på nära håll. Om det inte mättar den historiskt lagda så kan man bege sig till Hasselfors Bruksmuseum för att se bygdens och bolaget Hasselfors historia.

Ett par mil längre bort finner vi ett utsökt stycke nationalpark för den natur- och skogsintresserade. Tivedens nationalpark är en av Sveriges vackraste nationalparker och bjuder på mäktig urskog, klara sjöar och en hänförande utsikt i en, till stor del, stiglös miljö som håller sägnerna vid liv.

För mer information om sevärdheter, se HasselforsTivedensLänsstyrelsen Örebro och Laxå kommuns hemsida. För roliga och intressanta gruppaktiviteter kan vi rekommendera att ni hör med Ekosafari.

Utflyktsmål i Närområdet

1. Skagerhultsmossen – Utkikstorn

2. Munkastigen

3. Strandängar

4. Skagerhults gamla kyrka

5. Vilt Safari

6. Hammarsjön – Fågeltorn

Engelska Parken

En av landets först anlagda våtmarker, belägen vid sjön Teen i Hasselfors. Här häckar bl. a. sångsvan och trana samt träskfågelarterna beckasin, grönbena och skogssnäppa.

Hammarsjön blev en rikskändis redan 1967 då den sällsynta svarta storken översomrade i sjön. Men här finns det mer att se och höra, uppemot 200 fågelarter har under som gått noterats varav ca 90 som häckande.
På försommaren lyser sjön gulfläckigt, färgsatt av den sirliga svärdsliljan, medan den senare under året färgas rödlila av det blommande fackelblomstret. Gräsänder och knipor sträcker längs Stavån, som rinner rakt igenom sjön. I bortre delen av sjön, mot skogsranden, vaktar kanske en trana. Intill ligger makan på boet. Säkert kan man också vid någon av de 120 småsjöarna som finns innanför fördämningen se någon långbent häger stå i anfallsställning som förstenad i sin väntan på byte. Uppe i luften ”bräker” älskogsrusiga enkelbeckasiner. Horsgökar kallas de i folkmun.
Allt detta upplever man bäst från det lilla fågeltornet som ligger strax intill vägen. Se kartan.

 

Bad- & Campingplats

Campingplats vid Svartån

En Engelsk park är en parkanläggningsstil som tog form i England och som under främst 1700-talet spred sig till flera andra länder, bland annat Sverige. Stilen utgör en brytning med barockens ideal med hårt tuktad växtlighet och fyrkantiga former. Den engelska parken uppstod som motsats till den regelbundna franska stilen och präglas av lummig grönska och mjukare, mer naturliga former.

Den naturliga trädgårdsstilen slog igenom under senare delen av 1700-talet och blev snart så dominerande att man inte bara använde den vid nyanläggningar, utan även byggde om gamla ärevördiga trädgårdar i renässans- och barockstil för att bereda plats för anläggningar som med små kullar, dalsänkor och slingrande bäckar med högvälvda broar försökte ge intryck av att vara naturliga landskap. Ja, man planterade till och med in döda träd, för att anläggningarna skulle se så naturliga ut som möjligt. Denna trädgårdsstil utmärks i sin bästa form genom att den strävar efter att genom ändamålsenlig plantering och vård få växtmaterialet att utveckla sin naturliga skönhet. Räta linjer undviks, vägarna dras i mjuka bukter som motiveras av markens ojämnheter eller planteringar.

Filosofer och skalder, sådana som Francis Bacon, Joseph Addison och Alexander Pope, gisslade det konstlade i sin tids trädgårdsstil och prisade det pittoreska i naturen som förebild för trädgårdsanläggningar. Målaren William Kent började anlägga så kallade landskapsträdgårdar med målerisk effekt. Han följdes av en mängd trädgårdsanläggare, av vilka Lancelot Brown kanske är den mest kände, även om han inte var den snillrikaste. En annan framstående trädgårdsanläggare var Humphry Repton, som verkade i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Arkitekten William Chambers, som under en resa till fjärran östern lärt känna den kinesiska trädgårdsanläggningskonsten, upptog ur denna åtskilliga motiv, som blev mycket populära, även om de ganska ofta blev överdrivet använda.

Man eftersträvar långa och vackra utsikter. Man lägger också stor vikt vid växlingar mellan ljus och skugga och starka kontraster får framträda i växtgruppernas form och färg. Man nöjer sig inte med att behandla det område som egentligen hör till trädgården och parken, utan försöker också att avhjälpa brister i den omgivande naturen (naturförsköningskonst). Man öppnar vackra utsikter, tar bort vanställande inhägnader och andra alltför tydliga spår efter människors ingripande och så vidare. I Frankrike blev Jean-Jacques Rousseau en förkämpe för den naturliga trädgårdsstilen, som han kraftigt idealiserade.